viiccys

Jag är född och uppfostrad till att hitta en "livspartner" och dela allt med denna personen, helst(de flesta är). Det är så de flesta förebilder har sett ut när jag var liten t.ex mammapappa, farmorfarfar, camillahåkan, vickanrobert. Detta är ett jättebra system om båda visar att de tkr om varandra på samma sätt eller på sätt som personerna i frågan kan förstå och tolka positivt. Men det krockar lite när man älskar en person som inte visar kärlek på samma sätt som en själv.

Jag har också lärt mig att man ska absolut inte älska någon och sedan kräva kärlek tillbaka. Kärlek ska ju vara gratis eller? tycker man. Men jag lever tvärt emot vad ja egentligen tkr är rätt och nyttigast att leva, självklart.

Jag älskar min pojkvän för vem han är, rakt igenom. Jag beundrar hans sätt att se på världen och hur själv ständig han är. Men samtidigt kan detta vara jobbigt eftersom de ibland krockar med mina känslor. Nu har jag bara sabbat det för mig själv och de finns ingenting jag kan göra mer än att svälja och smälta det. Från och med nu, är jag iskall

Annonser från BloggPartner